Bisse Thofelt

(1939-2010)

Målare och Poet

Målningar, Mobiler Rörliga Skulpturer, AnsjovisMonument, Monument över Tiden, Drömskåp från Barndomslandet mm.

startbild

Förord

Likt lågan från ett stearinljus vid ett strömavbrott vill Bisse Thofelt sprida ljuset när han ser mörkret sluta sig kring oss. Livet uppstår någonstans i gränslandet mellan ljus och mörker och när han ser sig omkring ser han att gränsen blir allt snävare och det negativa stärker sin position från alla håll. Bisse Thofelt står redo, klädd i pannband och en arme av ansjovis. Han tänker inte ge misären uppmärksamhet genom att skildra den i sin konst, istället slåss han för livsglädjen i hopp om att återställa jämvikten och ge större plats åt livet. Han gör det med en kraftlednings lågmäldhet där de poetiska krafterna surrar och vibrerar och explosionerna aldrig är långt borta.

Ansjovisen är ofta stjärnan och ledstjärnan i Thofelts konst därför att den simmar i fritt vatten och söker sig mot ljuset. Därför är den perfekt som symbol för någon med Bisse Thofelts livsåskådning. Han har skrivit en bok till dess lov och är också hövding i Ansjovisklubben som grundades på 1940-talet. Deras devis går också hand i hand med hans konstnärskap. Det handlar om att stanna upp i vardagens stress och se bortom det materiella. Att ta det lugnt men ändå hetsa varandra till livsberusning, om att girigt sprida sitt ljus så fort mörkret hotar. Eller som Ansjovisklubbens valspråk lyder: Håll ut, passa på, det skall nog gå! Kör så det ryker! (Men akta dig så att du inte blir rökskadad.)

Bisse Thofelt skapar en sorts maskiner som gör konsten till en process att uppleva direkt och som i mindre utsträckning än t ex måleriet går att reproducera i bild. När man ser de sinnrika konstruktionerna som driver maskinerna anar man en ingenjör bakom konstnären. Bisse Thofelt berättar att hans föräldrar inte ville att han skulle bli konstutövare så han utbildade sig till ingenjör men fortsatte samtidigt på den bana han stakat ut åt sig själv. Det är ingen avancerad mekanik han använder sig av utan det är kugghjul och drivremmar tillsammans med diverse återanvända material. Skulpturerna snurrar, gnisslar och smäller men i likhet med P O Ultvedts (1927–2006) maskiner i trä skapar de inget annat än sin egen rörelse och den poesi som därigenom uppstår. Det kan vara roligt eller djupt allvarligt men att säga att de skapar något konkret är omöjligt. Tillskillnad från de maskiner som skapar materiella ting tillverkar Thofelts uppfinningar, enligt honom, det vi verkligen behöver och istället för att effektivisera och öka hastigheten i samhället vill de få oss att stanna upp och njuta av stunden.

Konst som rör sig brukar benämnas som kinetisk och har varit populär sedan början av 1900-talet, ofta beskrivs den som en demokratisk konstform. Detta kan bero på att den har lättare för att nå ut till en publik som annars inte är så intresserad av konst, men också för att den i mångt och mycket utvecklades av konstnärer med ett demokratiskt tänkande. Även Bisse Thofelts maskiner har en demokratisk anda över sig, de vill nå ut till alla som finns i deras omgivning och pockar på uppmärksamhet genom ljud och energi. Hela tiden är humorn och skrattet nära, men Bisse Thofelt är ingen pajas. Hans budskap är seriöst menat och hans önskan om en bättre värld är på riktigt. En Ansjovismaskin, där flertalet sammanlänkade hjul driver en ansjovis som mjukt simmar fram är givetvis komisk, men den demonstrerar också hur mycket som krävs för att något ska leva. Sedan spelar det ingen roll om åskådaren förstår poängen, Thofelt tror att de flesta förstår undermedvetet, bara man inte går oberörd förbi så har maskinen lyckats med sin produktion: att tillverka tankar hos åskådaren. Han vill att vi ska återupptäcka och aldrig förlora barnet inom oss så att vi kan se på världen med samma klara och nyfikna ögon som de. Han vill åt drömmen, myten, mystiken och magin.

Vill man placera Bisse Thofelt inom någon sorts referensram – inte för att han frivilligt skulle stå kvar där länge – så skulle det bli någonstans mellan svenskar som Kristina Lugn och Staffan Westerberg samt amerikaner som Ken Kesey (författaren till Gökboet) vars grupp The Merry Pranksters åkte runt i USA och hittade på upptåg som att försöka få Pentagon att sväva. Allt är möjligt enligt Thofelt och tankens kraft är enorm, allt du vill kan bli sant just bara för att du tänker det. Verkligheten är märkvärdig. Försök räkna på sannolikheten att du överhuvudtaget skulle vara där du är och göra det du gör idag och chansen är inte ens mikroskopisk. Statistiskt sett så borde ingen av oss existera, men vi gör det! Därför är livet något att ta vara på och Bisse Thofelt föregår outtröttlig med gott exempel.

Mårten Wennelin

Uppfinningsrik målare

Som konstnär, men framför allt som poet och projektmakare, hör Bisse Thofelt ( oavsett om han vet det eller ej) till patafysikernas mångtydiga och svårdefinierade släkte. Han har, i samma absurda anda som Claes Hylinger, utvecklat bland annat ”Murphys Lag, lagen om Allts Omöjlighet”, ”AnsjovisMysteriet = Livets Lag”, låtit oss blicka in i
”Dr. Grünthals Fantasiska Värld” och som ordförande i ”Ansjovisklubben”, ”Nallarnas Vänner – BjörnBröderna”, ”Dassakademien” och andra fiktiva sällskap utvecklat de mest fantasiska ”Projekt och Idéer”.

Sedan en av de mest aktiva medkämparna, Anderz Harning, gått bort, hyllade Thofelt kamraten med en minnessten med devisen ”Vad Var Det Jag Sa”.
En del idéer har konkretiserats i ”Ansjofiskens Bok” 1997.
Målningar och dikter på svenska och franska har publicerats av Völeger Galerie, Paris 1991 under titeln2C´est Très Dangereux s´Ennueyer” samt
”Vinden Flyger Mina Drömmar” på Dunkers kulturhus vårdagjämningen 2004.

Som bildkonstnär, i synnerhet som målare, är Bisse Thofelt betydligt lättillgängligare än i dessa bizarra poesieprojekt.
Han målar med vällustigt flödande pensel kvinnokroppar, kubiserade ansikten och symboler men framför allt ljusöversvämmade landskap, där ljuset kan explodera över det blå Havet eller plötsligt rinna uppåt.
Harnings har i en finstämd prosadikt hyllat Thofelt som ”den store sökaren efter Ljuset”: ”I drömmen om Ljuset finns också drömmen om den fullständiga Intigheten,
Om en fäg till ett mystiskt magiskt och sagoaktigt Bortom Bortom – Bisse Thofelt har nått långt i sin strävan att uppnå det som inte finns men ändå finns inom oss”.

Helmer Lång

VAD LJUSET BELYSER

Mellan den här bokens pärmar ryms ett koncentrerat utbrott av liv där ömsinthet, våldsamhet och bitande ironi går hand i hand. Det är, för att citera författaren, ett ”Kämpande Sjudande Drömmande Liv på Ångestens Egg”. Men ångest eller inte, det går inte att ta miste på driften att fånga livet här och nu, ett ”carpe diem” mitt i vardagen där det är lika möjligt att intonera lovsången inför det lilla som inför det stora och sublima. Dikt och bild följer varandra, inte som kommenterade bilder eller illustrerade texter, utan som kontrapunktiska stämmor i en och samma lovsång.
Anderz Harning skrev en gång om hur han såg Bisse Thofelt slukas av ljuset på en atoll i Stilla Havet. För dem båda var detta säkert en både underbar och omtumlande upplevelse, men den slutsats som skall dras av händelsen är inte att Bisse Thofelt nöjer sig med att vara en av dessa ljusdyrkare som måleriets historia rymmer så många av. Hos honom finns ljuset där för att visa på något, lysa upp en handling eller föremålet för en känsla, skingra de mörka makter som gör sitt för att hindra känslan för livet att sträva efter sin fullkomning. Med villkoren för att lyckas med denna verksamhet är han väl förtrogen, det händer väl att den högstämde predikaren tittar fram ibland, men bara för att mötas av en ironisk grimas eller ett överslätande leende. Thofelt vet att membranet mellan poetens och dårens världar är lätt att tränga igenom och i den insikten växer hans mänsklighet och  tillgänglighet. När de galna hundarna söker hans strupe vräker han, Poeten Dåren, stjärnskott över dem som spräcker deras cirklar. Så kan man skriva i en sekulariserad andaktsbok för det lilla livet där mod går att hämta ur en uppsluppen humor.
Målningarna är samma andas barn, där finns något tungt och direkt, en kamp mellan ljus och mörker som kan påminna om Evert Lundquists måleri, men här, precis som i texterna, går konstnären in och kommenterar det kosmiska spelet mellan ljus och mörker med ett jonglerande alter ego som håller sina bollar i luften i trots mot de krafter som försöker reducera oss till gruskorn på en ändlös strand.
Vi tvingas leva med insikten att våra liv utspelas mellan två andetag och på en oändligt liten plats i helheten, hur denna lilla ort i tid och rum kommer att gestalta sig hänger  på oss själva, givet att omständigheterna varierar, något som Thofelt dock förbannar i en av dikterna i boken när han vänder sig mot modeordet context. Han säger något väsentligt om sig själv i synnerhet och existensen i allmänhet när han låter fotografera sig, i sommarsolen vid ateljéväggen, omgiven av sina egenhändigt konstruerade lekkamrater som trotsar sina rätta element eller när han stolt får sin fisk att flyga som en fågel. Ett trots mot världen gör den lättare att leva i både för den som trotsar och för dem som får ta del av andras trots. Mycket mörker kan skingras av det ljus som finns i den här boken.

Olle Granath

Bisse Thofelt

Studier
Konstakademien, Stockholm
Accademia delle belle Arti, Rom

Författarcentrum Syd, Helsinge Akademi, Nallarnas Vänner-BjörnBröderna
Hövding i Ansjovisklubben och ”Aktiv Poesie Corps”

Separatutställningar
Ett 80-tal i Sverige, Norden, Europa
bl.a. Stockholm, Köpenhamn, Paris, Rom, Köln, Frankfurt  samt ett stort antal

Samlingsutställningar
Har utfört ett flertal offentliga arbeten
Representerad i Statens Konstråd, museer
en rad Svenska Städer, Kommuner och Landsting, samt Europa mfl.

Bränt av många offentliga ”Poetiska Utbrott” och Dråpslag för Ljusets och Poesiens Energier
”Aktiv Poesie Corps” med PoesieKanonen
Diktsamlingen ”Ljus”, 76
”C´est Très Dangereux s´Ennuyer”
Målningar och Dikter, Svenska och Franska
Völeger Galerie o Förlag Paris, 91
”AnsjoFiskens Bok”
Carlssons Bokförlag, Stockholm, 97
”Vinden Flyger Mina Drömmar”
Målningar och Dikter, Carlssons Bokförlag 04
” Lille Herne och Livsträdet ”  Saga för vuxna och för barn med Nallemålningar. Carlssons Bokförlag Stockholm 2008